Feeds:
Inlägg
Kommentarer

I deckargenren skär folk halsen av varandra, skjuter, knäcker sönder skallarna med hammare, beställer yrkesmördare från Kroatien och poliserna springer ut i parti och minut, och kräks, när de ser allt blodet.
I nästa kapitel bryner hjältinnan gärna oxfilé, låter merlot-vinet rulla i bordeaux-glaset, insuper dess jordiga doft. När hjältinnan blir upprörd råkar hon riva ner en oljemålning, ”en Erland Kullberg”. ”Hennes slanka kropp i en silkig Marc Jakob”. Det visar sig att hon har ovanan att blanda rohypnol och alkohol..

Femtio procent av nyutgivna litterära alster (deckare) verkar handla om hur ”vi”, dels konsumerar som dårar, dels tar kål på varandra. I vilket sammanhang har detta gränslösa behov av en fiktion om mord, om sadism, våldsam död uppstått? Det är ju inte direkt något som präglar vanliga liv..
Så vad är det vi läser och lyssnar på? Är det en spegling av det kollektiva jaget? (Det Västerländska, som vanligtvis beskrivs som fredliga, frihetsälskande ”vi”, det ”internationella Samfundet”, som vill ordna allt till det bästa).
Den ”hårdkokta genren” i deckarsammanhang uppkom efter Andra Världskriget i samband med att USA skulle härbärgera de krigsskadade soldaterna som återvände. Många blev ”gangsters”, experter på våld. Droger som amfetamin och morfin spred sig.
Också maffian på Sicilien, som hjälpte US Army att ta över Sicilien, gjorde entré i USA efter WW2. Det gav upphov till starka melodramer – thrillers.
Deckargenren återger numera en märklig flod av sociala interiörer. Ett ”trevligt medelklasspar” håller t.ex. en tidigare, aktivt mobbar-klasskompis fängslad i ett källarutrymme (våldtar och torterar henne). ”För att ge henne en läxa”!
En man köper sig ett finkalibrigt vapen, skjuter skott i pannan (på grannen). Fruktansvärda pedofilbrott I England, med detaljer och subjektiv inlevelse i pedofilens upphetsning.
Hjälten – vanligen en supig (eller fd supig) komissarie: ”Harry”, ”Birgersson”, ”Gunnarsson”. Denne greppar pistolen, säger utan att röra på läpparna: ”jag går in nu!”. Sen får han en chock när han ser den ”vidriga scenen”.
Nu har det också börjat komma en del kvinnliga kommissarier (de svimmar och spyr mer än de manliga). Det finns ett stilla vansinne i att så många av oss vill läsa så mycket av detta – samtidigt som ”vi” säljer enorma mängder vapen, men odlar en kult av trygghet i Sverige (varselvästar, störtkrukor, krissamtal, de Sista Ljuva Åren osv).

Hur (officiellt) upprörda är vi inte fortfarande över skotten i Ådalen eller över Stockholms Blodbad?

Eller vill vi läsa det här? Kultur är en sorts odling – och vilka är trädgårdsmästarna. Ibland tycks det mig att det inte finns något annat till salu än deckare, thrillers, rysare…..

Vad lär man sig då av en ”intensivkurs” i deckargenren? Man blir expert på hur likfläckar ser ut efter så och så många dygn. Man lär sig hur / när likstelhet inträder.

Olika typer av förruttnelse och lukter: när Harry, Erik Vinter eller komissarie Gunnarson rycker upp dörren, möts av ”en förfärande stank”.
Sen ska vi inte glömma betydelsen av återfunna benfragment, hårstrån, hudflagor (DNA). Typ ”bra att veta att undvika” , när man själv kanske ska till och dräpa någon irriterande fd klasskompis…

Nyttigt: hur man riggar upp ett ljudisolerat tortyrrum i källaren, så att inte grannarna märker (Ett ”måste” för villaägaren ). Sen kan man kalla det för ”vår lilla studio, den där dörren står alltid stängd”.

Vilka reaktioner offret får, när ögonen sticks ut. Inlevelse i en pedofils lustkänslor, i brottets ögonblick. Att kunna slå av sin nästas nyckelben med pistolkolven. Var man ska gömma sin pistol, när man skjutit ner någon i huvudstadens trängseln (det finns bra tips) – t.ex. sänka ner den i en tvålkopp, på en allmän toalett.

Man lär sig att skaffa en ”keramisk väst” (om man vill avrätta MÅNGA, i ett svep. Kanske hålla på en hel Eftermiddag. Man lär sig gå i formation som en insatsstyrka med tung utrustning ( kalla in Magnus Ranstorp!). Ibland kan jag inte låta bli att tänka att ”men nästan allt det här är ju mödosamt PÅHITTAT!! ”.

Det sitter en massa kreativa individer och konstruerar den ena skräck- och tortyrscenen efter den andra – tusentals konsumenter är villiga att köpa och läsa, lyssna till det. Genren är en guldgruva.

Vid leda och depression sysselsätter sig ”Egot” mycket med döden. Och de flesta av hjältarna i deckargenren är deprimerade, alkoholiserade, anfäktas av ensamhet, olycklig kärlek. Trots det är de envisa som synden, och har en tvångsmässig besatthet: att lösa Brottets Gåta!

De bästa deckarna är de som spränger in samhällskritik mellan varven – t.ex. bankdirektörer som beställer mord när en kollega hotar avslöja svindelaffärerna (Arnaldur Indridason, Island). Eller nya norska deckare – där oljepengarnas förbannelse ventileras. (Typ, folk bereder sig att gå över lik när det väcks förhoppning om Stora pengar).

Källan till våld och brott kan finnas i vår krigshistoria. Under ”våra” tidiga, ärofulla krig (från 15-1600-talet o framåt) söp soldaterna rutinmässigt och kopiöst, för att kunna genomföra slaktandet. (Officerarna söp finare sorter).

Peter Englund, historikern, har en skildring av det i sin bok om Trettiåriga Kriget. Amfetaminet som modedrog, kom från det Första Världskriget. Sen morfin och heroin förstås (smärtstillande, lugnande) ur Andra Världskriget.

Under Vietnamkriget introducerades hallucinogenerna, och spred sig. CIA hade laborerat med LSD – först som en ”sanningsdrog”, för att användas vid förhör med ”commies”. Hells Angels bildades av soldater som återvände efter det Första Världskriget.

Mycket elände, kroniska sjukdomar, våldsbrott, missbruk och lidande kommer att drabba ”oss” genom de nya krigen i Mellanöstern. Ur krigens systematiska våld uppstår nya våldsbrott, och ännu fler berättelser om våldets melodrama i ”vardagligt sammanhang”.

Källan till vår fascination för våld och dödande har definitivt att göra med vår historiska identitet som krigförande världsmakter. Deckarna, liksom ”rysare” ger uttryck för dödskult. Det kan vara genomfört på olika sätt – ibland med självironi, humor – men det som ger energi åt berättelsen är dödandet – antingen som detektivens rättmätiga dödande, eller som mördarens brottsligt framdrivna.

Hos kvinnorna och det feminina, finns kanske vår djupare, mer ursprungliga sida kvar – det som representerar 200.000 år av vår förhistoria. En av mina favorit-psykoanalytiker, Harry Guntrip har sagt: ”Det starkaste tabut i Västvärlden är tabut mot ömhet”.

Stöd mitt ”varken-höger-eller-vänster” – tänkande Swish +46707597006

Bildl

När feminism blir ideologi riskerar rättssäkerheten att urholkas

Feminismen har varit en nödvändig kraft i arbetet för demokrati, rättvisa och jämställdhet. Utan den hade kvinnor fortfarande stått utanför utbildning, arbetsliv och politiskt inflytande. Men som med alla starka rörelser finns det en punkt där ideal kan stelna till ideologi – där en ursprunglig frihetskamp ersätts av dogmer som inte längre tillåter nyanser, dialog eller självrannsakan.

Där befinner sig delar av dagens radikalfeminism.

Metoo-rörelsen blev en milstolpe. Den lyfte fram kvinnors erfarenheter av sexuella trakasserier på ett sätt som samhället tidigare vägrat lyssna på. Men samtidigt innebar rörelsen också ett skifte där principen om ”oskyldig tills motsatsen bevisats” delvis sattes ur spel. I flera uppmärksammade fall fick anklagelser – utan rättslig prövning – långtgående konsekvenser för enskilda män. Uppsägningar, karriärförluster och social exkludering skedde i ett mediedrivet klimat där misstanke ibland räckte som dom.

Detta är inte en kritik mot kvinnors rätt att berätta. Det är en påminnelse om att rättssäkerhet måste gälla alla – oavsett kön.

Ett liknande mönster syns inom familjerätten. Män som vill vara närvarande fäder vittnar om ett rättssystem där modern ofta anses vara den självklara vårdnadshavaren, trots ambitioner om jämställd föräldrafördelning. Detta måste få diskuteras – inte som ett ”motangrepp” mot feminism, utan som en del i ett större samtal om rättvisa.

Inom akademin har teorier om kön som enbart socialt konstruerade blivit norm i vissa discipliner. Det har fört mycket gott med sig – men när biologiska skillnader avfärdas reflexmässigt, riskerar forskningen att tappa fotfästet i verkligheten. Biologi är inte determinism. Men att förstå könens olika biologiska villkor – exempelvis i reproduktion, aggression eller riskbenägenhet – är inte reaktionärt. Det är en förutsättning för en vetenskaplig, ärlig diskussion om kön.

Här blir det också tydligt hur snäv debatten ibland blivit. Valerie Solanas SCUM-manifest – en text som uttryckligen förespråkar eliminering av män – har fått akademisk och kulturell status i vissa kretsar. Samtidigt har mer återhållsamma könskritiker, som Esther Vilar med The Manipulated Man, antingen tystats ner eller förlöjligats. Det handlar inte om att jämställa texternas innehåll, utan om att fråga sig varför misandri accepteras som satir, medan kritik mot kvinnors maktposition ofta tolkas som misogyni.

Vi behöver en feminism som återvänder till sin styrka: kampen för rättigheter, inte rättfärdigande av motsatt maktutövning. I värsta fall riskerar delar av radikalfeminismen att spela en splittrande roll – en slags ”härsk och söndra”-logik som sätter kvinnor och män på varsin sida i en konflikt de flesta inte vill ha.

Vi borde sträva efter en jämställdhet som bygger på ömsesidig respekt – inte på offerhierarkier eller könsbaserade skuldbelägganden. För att komma dit behöver vi våga diskutera även feminismens blinda fläckar, utan att anklagas för att vara antifeminister eller bakåtsträvare.

Ska feminismen vara fortsatt relevant i ett demokratiskt samhälle, måste den stå pall för samma krav på balans, öppenhet och ansvar som all annan idéutveckling. För jämlikhetens skull – inte mot den.

Gunnar Thorell 

  • Fri skribent
  • Socionom 
  • Gunnar Thorell 

Swisha!

I sin ursprungsform ger de stora världsreligionerna anvisning om ett mer civiliserat sätt att leva. Helighet är att i sin livstid söka vara ”fulländad” och förmå leva enligt en jämförelsevis högre moral.

Skenhelighet kan jämföras med  predatorers camouflage i naturen, och uppstår så småningom, genom kulturell evolution. Närmare bestämt genom  vidareutveckling och institutionalisering av religion och dess maktpolitiska sida.

Genom ett allt rikare och mer motsägelsefullt språk förser oss religion och politisk ideologi till slut med  möjligheter till dubbleringar –  att  kunna maskera ett  primitivt beteende bakom ett till synes civiliserat. Fördelen med skenhelighet är att man kan inkassera belöning både av ett  civiliserat och samtidigt primitivt, ”smutsigt” handlande.

Hypokriten ger intryck av godhet, kyskhet, dygd för att i realiteten agera otroget, utstötande, plundrande. I överklassen och i samtida byråkratier kan man säga att skenhelighet bland män och kvinnor blivit  en osviklig förmåga.

Författaren Dostojevski gör en  genomlysning av skenhelighet och socialt hyckleri i romanen Idioten. Stendahls Rött och Svart kan också nämnas.
Romanen Stoner av John Williams. Paviljong 6 av Tjechov.

Jaguaren, Elmer Diktonius

”Vi vill döda de känslolösas skri

de hjärtlösas medlidande

de otrognas religiositet

det starkas maktlöshet

det godas onda svaghet,

vi vill föda med att döda

vi vill bereda plats

vi vill engång se

solfläckar dansa.”

Swisha!

#biblioteken #artificialintelligens #ai #prototype

Biblioteksväsendet,  kombinerat med boktryckarkonsten är prototyp för AI.
Minns själv min fascination som fem-sexåring av böcker som fanns i mitt hem.
På en av de lägre hyllorna stod en illustrerad encyklopedi.
En tjock, tung bok. Vet Inte vart den tog vägen när vår far dog. Den kanske redan var förskingrad vid någon flytt, tidigare..
Den behandlade typ ALLA tänkbara ämnen från den biologiska evolutionen till utvecklingen av teknik, uppfinningar, viktiga historiska händelser, geografiska fakta, civilisationens framväxt.
Gång på gång öppnade jag den där luntan, fascinerad av bilderna, jag rangordnade djuren vad gällde farlighet, storlek.. Föreställde mig okända länder, kontinenter, tidsåldrar.

Läs mer »

O, Du Vackra!

https://www.facebook.com/share/r/1DitYDsJ6A/

Swisha!

https://www.facebook.com/share/r/1BPCtQYZFJ/?sfnsn=mo

#peacemaxims #antiwar #goldenrule #worldreligion #världsreligion #maximer

Brahmanism: This is the sum of duty: Do naught unto others which would cause you pain if done to you.: Mahabharata 5:1517

Christianity: All things whatsoever ye would that men should do to you, do ye even so to them.: Matthew 7:12

Islam: No one of you is a believer until he desires for his brother what which he desires for himself. Sunnah

Buddhism: Hurt not others in ways that you yourself would find hurtful.: Udana Varga 5:18

Judaism: What is hateful to you, do not to your fellowmen. That is the entire Law; all the rest is commentary.: Talmud, Shabbat 31:a

Confucianism: Surely it is the maxim of loving-kindness: Do not unto others that you would not have them do unto you.: Analects 15:23

Taoism: Regard your neighbor’s gain as your own gain, and your neighbor’s loss as your own loss.: T’ai Shag Kan Ying P’ien

Zoroastrianism: That nature alone is good which refrains from doing unto another whatsoever is not good: for itself. : Dadistan-i-dinik 94:5

Thanks to Georgianne for the quotes above.
===
To read this newsletter online

Läs mer »

Ferlin

#nilsferlin #antiwar #motkrig #peace #poetry

Intressant att det i alla de stora världs religionerna finns en ideologisk motsägelse.
Förutom en hämnande, rivaliserande idé  har de ALLA en motsvarighet till Den Gyllene Regeln, dvs Allt vad ni vill att människor ska göra för er, ska ni göra för dem!
Det uttrycks på lite olika sätt, men innebörden är insikt om den stora betydelsen av fred, fredlighet.
Också vår diktare Nils Ferlin formulerar en tankegång som ligger nära pessimism – men Inte nattsvart:

Läs mer »

#antifeminism #feminism

Antifeminism – en kritisk rörelse som ifrågasätter delar av modern feminism. Argument inkluderar:
> – Fokus på mäns rättigheter i familjerätt och vårdnadstvister.
> – Motstånd mot kvoteringar som upplevs orättvisa.
> – Kritik mot ”offermentalitet” i vissa feministiska narrativ.
> …

https://gunnarthorell.blog/2020/08/25/den-statsunderstodda-feminismen/

Swish me

There is no Planet B

Stockholm 24 09 21

#pacifism #worldpeace #världsfred

https://www.facebook.com/share/r/FKVeDab3TgTJRcFB/

Swisha!